Torsdagen den 30 juni 2005, ca 2-4 veckor gammal.

Idag fick vi reda på att du fanns. Pappa var på jobbet och mamma var ledig, jag kunde inte hålla mig från att göra ett test ensam. Jag kände i kroppen att det var nått som fanns där, å det gjorde du.

När jag såg på stickan att det vart två stycken streck kunde jag inte riktigt tro på det, jag gick in i klädkammaren och tog hand om en hög kläder som låg där inne innan jag vågade gå tillbaka in i badrummet för att titta på stickan igen. Det var verkligen sant, det var fortfarande två stycken streck. Jag gick å hämtade våran kamera och tog några foton på stickan, det första riktiga beviset för att du lever inne i mig!

Min glädje var oerhört stor och jag ville genast berätta det för din pappa, jag tog telefonen och slog numret till hans jobb, det gick fram signal efter signal, svara då tänkte jag. Tillslut så svarade Jolanta på pappas jobb, jag bad att få prata med Andreas, javisst sa hon och kopplade mig vidare, efter ytterligare några signaler så svarade han.

– Grattis pappa! Var det första jag sa, var på han svarade: Jasså?!

Sedan frågade han om jag inte kunnat hålla mig, och det hade jag ju inte kunnat göra. Vi småpratade lite till och kom överens om att berätta det för din mormor och morfar och för din farmor och farfar och för Adde och Maria.

Så fort jag pratat färdigt med din pappa så ringde jag till morfar, jag råkade säga fel till honom i all upphetsning så det första jag sa var ”Grattis farfar” istället för morfar, men han förstod ändå. Mormor var alldeles rörd när jag berättade för henne, hon började gråta av glädje.

När vi små pratat en stund så sa vi hejdå.

Sedan gick jag och la mig och tittade lite på TV, men som vanligt tittade jag inte så länge utan jag somnad efter en stund.

Sedan så ringde jag till Maria för att se vad hon gjorde, hon var på väg hem från Saltarö. Vi pratade hela vägen tills hon var i Gustavsberg så då bestämde vi att hon och Amanda skulle komma upp och fika. Hon vart glad över nyheten och jag fick svar på en del av mina konstiga frågor. Det var ju trots allt inte så länge sedan hon varit med om samma sak.

Efter en stund så kom Adde och hämtade oss, vi skulle åka och handla mat och en rullgardin. Jag berättade även för Adde att du fanns, även han blev glad åt nyheten.

När pappa kom hem från jobbet så ringde vi farmor och farfar. Jag han knappt säga mer än hej innan Jerker frågade om jag var gravid, och det påståendet hade han ju alldeles rätt i. Gunilla vart jätteglad och kände sig hedrad över att vi berättat det så tidigt för dem. Men samtidigt så vart hon tio år äldre på två sekunder när jag skojade med henne och kallade henne för farmor. Men även dem är väldigt glada över att du finns.

Sedan satte vi oss ner och åt middag, det blev kycklingfilé ris och en kall currysås.